TAXISNACK

Finns det någon som gillar telefonförsjälare? Påstridiga och utan respekt! Som privatperson kan man ju anmäla sig till nix och slippa dem men tyvärr så går inte det om man har en företagstelefon vilket jag har.

 

Idag på förmiddagen ringde mobilen när jag satt på taxistation. En kille presenterar sig på bred göteborgska, i vanliga fall brukar jag bara snäsa av dem men av någon anledning bestämde jag mig för att försöka var trevlig mot den här. Jo då, han hade en jättebra produkt att sälja och jodå han bubblade på massor om risker och hit och dit och var väldigt noga med att först inte säga att det skulle kosta något. Precis så som de får lära sig, först få kunden intresserad och förstå värdet av produkten och helst inse att man absolut inte klarar sig utan den.

 

Hur som helst så ville jag vara ärlig och började med att tala om för honom att det inte var någon idé att han la ner tid på mig eftersom jag i alla fall kommer säga nej. Men han ville i alla fall försöka övertala mig och ja, jag hade ju inget annat för mig så varför inte. Han hade faktiskt en bra produkt att sälja och i och för sig kunde jag nog vara intresserad av den men nu hade jag ju sagt att jag inte skulle ha något så då kunde jag ju inte ändra mig.

 

Nu utvecklade sig det här samtalet till en skrattfest i alla fall för mig – tror faktiskt att han också skrattade lite emellanåt. Jag skrattade faktiskt så tårarna rann. Det började nog med att jag tyckte att han var alldeles för trevlig för att ha det skitjobb han hade och på det följde en kort diskussion om vad han kunde söka för jobb istället. Efter det gav han mig erbjudandet att min man skulle få del av produkten till samma pris. Nu har ju jag ingen man så det var inget han kunde locka mig med, så då följde en rolig konversation om det är bra eller dåligt med att vara singel.

Istället för att locka med min man frågade han om jag inte hade några anställda och det har jag ju så därför slängde han med honom på erbjudandet. Han frågade om mina barn och jo då dom skulle minsann också få vara med till samma pris. Eftersom jag mest skrattade hela tiden men fortfarande sa nej så sänkte han priset. Det biter ju inte på mig så därför började en frågeställning om varför jag inte ville ha det. Jag hade ju erkänt att det är en bra produkt och även att han var mycket trevlig. Vad var då felet? Jag vill bara påpeka att jag garvar hela tiden! Den här killen är verkligen rolig!

 

När han nu sänkt priset och även talat om hur lite han tjänar på att försöka övertala mig så tycker jag att jag istället för att köpa den här grejen ska bjuda honom på middag. Mycket trevligare! Det tycker han också men han ser allt som skulle kunna hända mig under den här middagen om jag inte köper hans produkt. Jag bara skrattar. Han slänger med mer prylar och fler personer. Min mamma tycker han också behöver alla de här sakerna. För att övertyga mig om att han är seriös så frågar han om jag har Facebook och sen lägger han till mig som vän där. Nu skrattar jag så jag kiknar!

 

Tillslut verkar det i alla fall som att han vill avsluta samtalet. Han har tydligen missat halva sin lunch genom att prata med mig och då händer det som inte får hända. Jag tycker synd om honom och säger att ok, om du slänger med pappa i erbjudandet också så kör vi på det.

 

Jag vet att jag blev lurad men jag hade fan så kul och det är faktiskt en bra produkt. Han glömde säkert mig i samma sekund som han lade på luren men han fick i alla fall sälja något och det var ju en bra känsla han fick med sig på sin lunch. Det bjuder jag honom gärna på eftersom han gav mig en ovanligt rolig förmiddag!

 

 

Ett dataprogram är aldrig bättre än den som programmerade det. I dagens samhälle när det mesta styrs av datorer borde detta vara allmänt känt men tydligen är så inte fallet.

 

För ca 5 år sen bytte taxi Örebro, samt då även de taxibolag som är anslutna till deras växel, bokningssystem. Det gamla var uråldrigt och det var inte en dag för tidigt att det byttes ut.

 

Människor har som känt svårt för förändringar, detta gällde även vid detta tillfälle. De första som skulle lära sig det nya systemet var telefonisterna och det syntes från början hur inställningen påverkade inlärningen. De som var positiva lärde sig snabbt medans de som ville ha kvar det gamla hela tiden jämförde med det och därför hade svårare att lära sig det nya. Nu var det inte den problematiken jag hade tänkt ta upp utan just programmeringen av det nya systemet.

 

Det nya systemet levererades helt tomt. Det vill säga att alla adresser samt sökkedjor var tvungna att läggas in för att få det hela att fungera. För den som inte är så insatt så kan jag enkelt förklara att en sökkedja är den ordning i vilken systemet skall söka efter en ledig bil.

 

Nu gjordes detta på två olika sätt. I Örebro valde man att helt skrota det gamla och göra ett helt nytt adressregister med helt nya sökkedjor. För det första för att det fanns ”en massa gammalt skräp” i det gamla (Vi fann till exempel en gata som hette Snoppstigen i registret. Tvivlar att någon sådan adress någonsin existerat i Örebro men den som hittade på den hade säkert en rolig dag på jobbet.) samt att staden ”byggts om” ett antal gånger sen sökkedjorna lades och vissa passager stängts av eller lagts om, vilket i sin tur lett till att man måste ta andra vägar mellan vissa adresser. När alla uppgifter lades in i det gamla systemet, någon gång i början av 80-talet, var antalet bilar och förutsättningarna för dessa bilar helt annorlunda mot idag. Samhället förändras ständigt men det är ju inte alltid vi ser det eftersom de felsta av oss bara "hänger på". Det gamla registret var helt enkelt dåligt underhållet. Att rensa och lägga in nytt var naturligtvis ganska så tidskrävande och kostade en slant men det gav taxibilarna i Örebro ett helt nytt uppdaterat register, som med några få timmars underhåll varje år skulle hålla sig fräscht länge. Med rätt skötsel, för evigt.

 

I Karlskoga - Degerfors valde man att gå den enkla vägen och helt sonika kopiera alla register från det gamla systemet. Motiveringen till detta var att deras register var helt felfria.

 

Nu är det ju som sagt så att inget system är bättre än sin programmerare och jag för min del tycker nog inte att Karlskoga – Degerfors taxis register är helt felfria. Det har jag aldrig tyckt men eftersom jag är en person utan något dinglande mellan benen så var det ingen som lyssnade på mig vare sig när systemet byggdes eller när jag ibland lägger in mina klagomål idag.

 

Igår hade jag ett intressant samtal med två personer som har ett sådant där extra attribut som jag saknar. De klagade över att det som dom sa ”bokas helt fel vissa tider”. Jag erkänner att jag tyckte det var rätt så skönt att få tala om vad jag visste. Lite revansch så här 5 år senare. Vi får väl se om dessa herrar har större inflytande än jag. Jag hoppas i alla fall att dom når längre än jag lyckades göra. För min del handlar det inte om prestige, om vem som hade rätt eller fel, utan om att utnyttja systemet på rätt sätt så det gagnar alla. Det finns massor med smarta funktioner i detta system som idag inte utnyttjas. Helt idiotiskt tycker jag eftersom man faktiskt har betalat för alla funktioner.

 

Men som sagt, vem bryr sig om vad en blåst blondin från Örebro tycker?

 

 

 

Såg en intressant diskussion på facebook angående möbler från Jysk. Det var min trognaste lärsares dotter som flyttat och köpt ett helt nytt möblemang på Jysk. Nu var hon upprörd över att dessa möbler visade sig vara sämre än Ikea möbler för det var visst omöjligt att montera dom. Hon kommenterade det så här:

- En stol som ska ta 20 min tog det dubbla. Köksbordet saknades det dels skruvar till och klaffskivorna försökte vi oss inte ens på. Vi började med en skänk igår kväll men gav upp efter en timma då vi bara hann reda ut vilken skiva som var vilken och skruva i de allra första spikarna.

Ja du Amanda... Vad ska man säga? Du kanske inte var närvarande vid träslöjdslektionerna i skolan eller så är dom alldeles för moderna idag men på min tid fick man i alla fall lära sig att till skruvar använder man skruvmejsel och till spikar använder man en hammare...

Skickar med en bild till till dig Amanda...

Igår blev jag påkörd av en moped. Nä, jag gjorde mig inte illa för jag satt i taxin. Men taxin gjode sig lite illa. Men det blev ju ett problem först idag. Igår var det bara omskakande att se två tonåringar på en moped ramma mig och köra in i min sida på taxin, sen i backspelgeln se hur dom gör en liten luftfärd för att sedan bli liggandes på asfalten. Under de få sekunder det tog för mig att få stopp på bilen, av med bilbältet och sedan kasta mig ur bilen och springa fram till ungdomarna och mopeden så hann jag tänka milijoner tankar och den starkaste var att dom dött!

Nu hade dom som tur var inte det utan de reste båda på sig och såg relativt hela ut. De var nog lite mörbulade och hade lite skrapsår men de verkade i alla fall fullt medvetna men lite omskakade. Så igår låg hela uppmärksamheten på hur dom mådde och efter samtal med hans som kördes mor så kändes allt betydligt bättre men visst var det lite svårt att sova inatt.

Idag har i stället uppmarksamheten legat på att det blev betydligt mer skador på bilen än vad jag först upptäckte. Jag var idag för första gången med min pärla till Helmia i Karlskoga. Jag vägar egentligen att åka dit eftersom jag har lite dåliga erfarenheter av det stället men nu gäller det att vara smart och försöka fixa till bilen snabbt och smidigt så då fick det i alla fall bli Helmia. Hur som helst så träffade vi - jag och min älskling den skadade blåa bilen - en trevlig kille där som lovade att pärlan kommer bli som ny igen men att det var betydligt mer att fixa till än jag sett. I takt med att detta gick in i min skalle ökade min irritation. Nu blir jag alltså tvungen att skriva skadeanmälan, ta kontakt med föraren av mopeden och hans föräldrar, beställa tid för sjukhusbesök för pärlan och allt annat jox som följer på grund av detta. Jag gillar mitt jobb när det inte blir en massa strul. Nu kommer jag bli tvungen att offra någon ledig dag eller två på detta. Inte alls roligt, och verkligen ett I-lands problem.

Så igår var jag alltså orolig för två tonåringar och idag grinig för att jag kommer förlora nån ledig dag.

Tror jag tycker att gårdagens Mimmi verkar vara en mer sympatisk person än dagens.





En liten repa på rutan och lite skavd lack bedvid, det var det jag tyckte pärlan hade råkat ut för. På Hemlia konstaterade dom att listen på dörren var helt kass samt att det var repor på dörr och bakskärm som troligtvis måste lackas.

Sänder i alla fall mina tankar till de båda tonåringarna som jag misstänker har märken på kroppen idag som liknar min pärlas naturliga färg. Hoppas att dom mår bra! Det var ju en himla tur att det inte blev värre.

Nu kommer jag ta upp något som jag tagit upp förut. Jättetråkigt men inte för det mindre aktuellt.

 

Alla kan kanske inte ha sådan tur att de blir sittande med ett jobb de passar för men om man nu råkat hamna fel är det då inte bättre att försöka göra det bästa av situationen än att gå där dag ut och dag in och tycka att jobbet är skit. Jag för min del skulle bli tokig av att spendera så mycket av min vakna tid som man gör på sitt jobb på ett ställe där jag vantrivdes.

 

Visst finns det dagar när jag önskar att jag gjorde något annat men för det mesta så trivs jag faktiskt med mitt jobb. Jag tycker det är roligt att träffa folk, prata med folk och vara trevlig emot folk. Oavsett om det är en gammal människa, sjuk människa, affärsmänniska eller ett skolbarn. Men nu vet jag ju att jag har några få kollegor som inte tycker som jag. Som inte anser det vara en självklarhet att vara trevlig. För mig är det väldigt frustrerande när jag kör en kund 30 gånger och är trevlig och sen min inte lika trevliga kollega kör samma kund en gång och det är just den enda gången som kunden minns. Det är tröstlöst. Nu vill jag påpeka att de allra flesta av mina kollegor är exemplariska och alltid tillmötesgående och trevliga men det finns tyvärr ett fåtal undantag och tyvärr så har dom en förmåga att etsa sig fast i våra kunders minnen.

 

Nu kan man kanske tycka att det inte är mitt bekymmer men eftersom vi råkar använda samma varumärke, jag och alla mina kollegor, så är jag väldigt beroende av hur alla beter sig. Både i trafiken, mot varandra och våra kunder.

 

Vad kan man nu göra åt detta problem? Ja, att skälla på dessa kollegor har provats och det har inte hjälpt.

 

Jag hade häromdagen en mycket intressant diskussion med en kollega som delar denna uppfattning med mig. (Skillnaden mellan honom och mig är kanske bara att han även tycker att klädseln är lika viktig som beteendet, något jag nog inte anser även om jag också tycker det är bra om vi ser snygga och propra ut.) Hur som helst så pratade vi just om hur man ska kunna vända dessa kollegor. Jag har en tanke om att försöka få dom att inse hur mycket roligare jobbet blir om man är positiv och trevlig eftersom man då får så mycket tillbaka. Det är faktiskt en jättekul upplevelse när man får veta av en kund att man är trevlig och hjälpsam, eller när ett skolbarn säger att man är dess favorit, och det behövs faktiskt inte speciellt mycket för att uppnå detta.

 

Jag kanske är väldigt naiv men jag tror faktiskt att det finns något bra med alla människor, alla har någon kvalité som är bra och som man kan förstärka. Det gäller bara att hitta den.

 

Nu till en historia som är helt sann, som utspelade sig i min taxi för några veckor sen och som just är ett tecken på hur roligt det här jobbet blir bara man bjuder lite på sig själv.

 

Jag hämtade en av småtjejerna som vi kör hem från skolan. Den här tjejen har jag kört massor med gånger och eftersom jag vet att hon har en häst så frågar jag henne alltid hur hästen mår och om hon varit ute och ridit något. Just den här dagen märkte jag att det var något hon ville säga men inte riktigt vågade. Jag frågade henne därför om det var något hon hade på hjärtat och jo, det var det. Hon undrade om jag ville komma hem på middag till henne någon dag. Jag blev naturligtvis helt paff, den frågan var jag inte förberedd på. Men jag fann mig efter en stund och sa att det skulle vara trevligt men att hon nog måste fråga sin mamma först. Svaret kom snabbt från baksätet, det hade hon redan gjort och det skulle gå bra. Nu är vi bästisar hon och jag!

 

 

 

 

 

Igår körde jag en mycket trevlig kille från stationen i Degerfors till Karlskoga. Jag är nästan säker på att jag har kört honom förut och att han då var minst lika trevlig som den här gången. Nu hade denna resa kunnat sluta ännu trevligare om jag hade haft turen på min sida vilket jag anser att jag inte hade.

 

Jag hämtade alltså upp honom på tågstationen i Degerfors, han slängde in sin stora och något tunga resväska i bagageutrymmet på taxin och satte sig själv i framsätet och placerade sin ryggsäck på golvet mellan sina ben. Så fort han stängt dörren och jag lagt i växeln och börjat rulla mot Karlskoga startade en mycket trevlig och intressant dialog om vad som hänt i Sverige medans han var borta. Vad vi pratade om är i den här historien helt oväsentlig så låt oss bara säga att jag i alla fall upplevde det hela som just trevligt och intressant.

 

När vi åkt ungefär halvvägs började killen fundera på vart han kan ha lagt sina nycklar. Han hivade upp ryggsäcken och började öppna alla fack i den samma och rotade runt. Ur ett av facken ramlade en bunt dollarsedlar och dessa spred ut sig på golvet framför hans fötter. Jag försökte då vara lite rolig och kommenterade detta med att han gärna fick lämna lite städpengar till mig. Han är ju en trevlig person så han skrattade lite åt mitt skämt och sa att det kunde han kanske visst tänka sig. Efter mycket rotande i väskan konstaterade han att han inte hade några nycklar. Jag blir då väldigt orolig och frågade honom vad vi då skulle hitta på för jag kunde ju inte lämna av honom hemma om han inte kom in. Han svarar då snabbt att han skulle följa med mig hem. Jag blev lite paff och skrattade lite. Han tittade på mig och skrattade tillbaka men sa att han skulle kolla med sin mamma om hon kanske hade någon nyckel.

 

Han tog upp sin mobil och ringde sin mamma.

 

Oturligt nog för mig så hade hans mamma en nyckel och inte glömde han kvar några dollarsedlar på golvet heller. Nåja, jag fick en trevlig pratstund i alla fall och det är ju inte fy skam.