TAXISNACK

Nu kommer jag ta upp något som jag tagit upp förut. Jättetråkigt men inte för det mindre aktuellt.

Alla kan kanske inte ha sådan tur att de blir sittande med ett jobb de passar för men om man nu råkat hamna fel är det då inte bättre att försöka göra det bästa av situationen än att gå där dag ut och dag in och tycka att jobbet är skit. Jag för min del skulle bli tokig av att spendera så mycket av min vakna tid som man gör på sitt jobb på ett ställe där jag vantrivdes.

Visst finns det dagar när jag önskar att jag gjorde något annat men för det mesta så trivs jag faktiskt med mitt jobb. Jag tycker det är roligt att träffa folk, prata med folk och vara trevlig emot folk. Oavsett om det är en gammal människa, sjuk människa, affärsmänniska eller ett skolbarn. Men nu vet jag ju att jag har några få kollegor som inte tycker som jag. Som inte anser det vara en självklarhet att vara trevlig. För mig är det väldigt frustrerande när jag kör en kund 30 gånger och är trevlig och sen min inte lika trevliga kollega kör samma kund en gång och det är just den enda gången som kunden minns. Det är tröstlöst. Nu vill jag påpeka att de allra flesta av mina kollegor är exemplariska och alltid tillmötesgående och trevliga men det finns tyvärr ett fåtal undantag och tyvärr så har dom en förmåga att etsa sig fast i våra kunders minnen.

Nu kan man kanske tycka att det inte är mitt bekymmer men eftersom vi råkar använda samma varumärke, jag och alla mina kollegor, så är jag väldigt beroende av hur alla beter sig. Både i trafiken, mot varandra och våra kunder.

Vad kan man nu göra åt detta problem? Ja, att skälla på dessa kollegor har provats och det har inte hjälpt.

Jag hade häromdagen en mycket intressant diskussion med en kollega som delar denna uppfattning med mig. (Skillnaden mellan honom och mig är kanske bara att han även tycker att klädseln är lika viktig som beteendet, något jag nog inte anser även om jag också tycker det är bra om vi ser snygga och propra ut.) Hur som helst så pratade vi just om hur man ska kunna vända dessa kollegor. Jag har en tanke om att försöka få dom att inse hur mycket roligare jobbet blir om man är positiv och trevlig eftersom man då får så mycket tillbaka. Det är faktiskt en jättekul upplevelse när man får veta av en kund att man är trevlig och hjälpsam, eller när ett skolbarn säger att man är dess favorit, och det behövs faktiskt inte speciellt mycket för att uppnå detta.

Jag kanske är väldigt naiv men jag tror faktiskt att det finns något bra med alla människor, alla har någon kvalité som är bra och som man kan förstärka. Det gäller bara att hitta den.

Nu till en historia som är helt sann, som utspelade sig i min taxi för några veckor sen och som just är ett tecken på hur roligt det här jobbet blir bara man bjuder lite på sig själv.

Jag hämtade en av småtjejerna som vi kör hem från skolan. Den här tjejen har jag kört massor med gånger och eftersom jag vet att hon har en häst så frågar jag henne alltid hur hästen mår och om hon varit ute och ridit något. Just den här dagen märkte jag att det var något hon ville säga men inte riktigt vågade. Jag frågade henne därför om det var något hon hade på hjärtat och jo, det var det. Hon undrade om jag ville komma hem på middag till henne någon dag. Jag blev naturligtvis helt paff, den frågan var jag inte förberedd på. Men jag fann mig efter en stund och sa att det skulle vara trevligt men att hon nog måste fråga sin mamma först. Svaret kom snabbt från baksätet, det hade hon redan gjort och det skulle gå bra. Nu är vi bästisar hon och jag!