Otur!

Igår körde jag en mycket trevlig kille från stationen i Degerfors till Karlskoga. Jag är nästan säker på att jag har kört honom förut och att han då var minst lika trevlig som den här gången. Nu hade denna resa kunnat sluta ännu trevligare om jag hade haft turen på min sida vilket jag anser att jag inte hade.
Jag hämtade alltså upp honom på tågstationen i Degerfors, han slängde in sin stora och något tunga resväska i bagageutrymmet på taxin och satte sig själv i framsätet och placerade sin ryggsäck på golvet mellan sina ben. Så fort han stängt dörren och jag lagt i växeln och börjat rulla mot Karlskoga startade en mycket trevlig och intressant dialog om vad som hänt i Sverige medans han var borta. Vad vi pratade om är i den här historien helt oväsentlig så låt oss bara säga att jag i alla fall upplevde det hela som just trevligt och intressant.
När vi åkt ungefär halvvägs började killen fundera på vart han kan ha lagt sina nycklar. Han hivade upp ryggsäcken och började öppna alla fack i den samma och rotade runt. Ur ett av facken ramlade en bunt dollarsedlar och dessa spred ut sig på golvet framför hans fötter. Jag försökte då vara lite rolig och kommenterade detta med att han gärna fick lämna lite städpengar till mig. Han är ju en trevlig person så han skrattade lite åt mitt skämt och sa att det kunde han kanske visst tänka sig. Efter mycket rotande i väskan konstaterade han att han inte hade några nycklar. Jag blir då väldigt orolig och frågade honom vad vi då skulle hitta på för jag kunde ju inte lämna av honom hemma om han inte kom in. Han svarar då snabbt att han skulle följa med mig hem. Jag blev lite paff och skrattade lite. Han tittade på mig och skrattade tillbaka men sa att han skulle kolla med sin mamma om hon kanske hade någon nyckel.
Han tog upp sin mobil och ringde sin mamma.
Oturligt nog för mig så hade hans mamma en nyckel och inte glömde han kvar några dollarsedlar på golvet heller. Nåja, jag fick en trevlig pratstund i alla fall och det är ju inte fy skam.
Skrattar ihjäl mej åt dej Mimmi. I förra inlägget visar du en väldigt stor en, och nu ville du ha med en hem....hmmm, min undran...va det länge sen? Hahahaha.
Hmm... Tja allt är ju relativt. En del kan tycka flera år är lång tid medan andra tycker några timmar är en evighet. :)