TAXISNACK

Finns det någon som gillar telefonförsjälare? Påstridiga och utan respekt! Som privatperson kan man ju anmäla sig till nix och slippa dem men tyvärr så går inte det om man har en företagstelefon vilket jag har.

Idag på förmiddagen ringde mobilen när jag satt på taxistation. En kille presenterar sig på bred göteborgska, i vanliga fall brukar jag bara snäsa av dem men av någon anledning bestämde jag mig för att försöka var trevlig mot den här. Jo då, han hade en jättebra produkt att sälja och jodå han bubblade på massor om risker och hit och dit och var väldigt noga med att först inte säga att det skulle kosta något. Precis så som de får lära sig, först få kunden intresserad och förstå värdet av produkten och helst inse att man absolut inte klarar sig utan den.

Hur som helst så ville jag vara ärlig och började med att tala om för honom att det inte var någon idé att han la ner tid på mig eftersom jag i alla fall kommer säga nej. Men han ville i alla fall försöka övertala mig och ja, jag hade ju inget annat för mig så varför inte. Han hade faktiskt en bra produkt att sälja och i och för sig kunde jag nog vara intresserad av den men nu hade jag ju sagt att jag inte skulle ha något så då kunde jag ju inte ändra mig.

Nu utvecklade sig det här samtalet till en skrattfest i alla fall för mig – tror faktiskt att han också skrattade lite emellanåt. Jag skrattade faktiskt så tårarna rann. Det började nog med att jag tyckte att han var alldeles för trevlig för att ha det skitjobb han hade och på det följde en kort diskussion om vad han kunde söka för jobb istället. Efter det gav han mig erbjudandet att min man skulle få del av produkten till samma pris. Nu har ju jag ingen man så det var inget han kunde locka mig med, så då följde en rolig konversation om det är bra eller dåligt med att vara singel.

Istället för att locka med min man frågade han om jag inte hade några anställda och det har jag ju så därför slängde han med honom på erbjudandet. Han frågade om mina barn och jo då dom skulle minsann också få vara med till samma pris. Eftersom jag mest skrattade hela tiden men fortfarande sa nej så sänkte han priset. Det biter ju inte på mig så därför började en frågeställning om varför jag inte ville ha det. Jag hade ju erkänt att det är en bra produkt och även att han var mycket trevlig. Vad var då felet? Jag vill bara påpeka att jag garvar hela tiden! Den här killen är verkligen rolig!

När han nu sänkt priset och även talat om hur lite han tjänar på att försöka övertala mig så tycker jag att jag istället för att köpa den här grejen ska bjuda honom på middag. Mycket trevligare! Det tycker han också men han ser allt som skulle kunna hända mig under den här middagen om jag inte köper hans produkt. Jag bara skrattar. Han slänger med mer prylar och fler personer. Min mamma tycker han också behöver alla de här sakerna. För att övertyga mig om att han är seriös så frågar han om jag har Facebook och sen lägger han till mig som vän där. Nu skrattar jag så jag kiknar!

Tillslut verkar det i alla fall som att han vill avsluta samtalet. Han har tydligen missat halva sin lunch genom att prata med mig och då händer det som inte får hända. Jag tycker synd om honom och säger att ok, om du slänger med pappa i erbjudandet också så kör vi på det.

Jag vet att jag blev lurad men jag hade fan så kul och det är faktiskt en bra produkt. Han glömde säkert mig i samma sekund som han lade på luren men han fick i alla fall sälja något och det var ju en bra känsla han fick med sig på sin lunch. Det bjuder jag honom gärna på eftersom han gav mig en ovanligt rolig förmiddag!