TAXISNACK

Trots att jag anser att min bil är ganska stor och mer än väl räcker till för de uppdrag den ska klara av så har jag den senaste tiden ändå tyckt att den är för liten. Jodå, mina kunder får plats och det är sällan någon som klagar på att den är för trång. Det är inte där problemet ligger. I en taxibil måste man släpa med sig en himla massa små och halvstora pryttlar, som t.ex. alkoholblåsmojängen, kortdragarmanicken, diverse pennor, visitkort, service och instruktionsbok, kalkylator (i alla fall jag som inte är så snabb i huvudräkning), nagelfil (ja, det är ett måste!), några CD-skivor eller extra USB-minnen (radion spelar inte alltid rätt sorts musik), gummisnoddar, passerkort, tankkort, plastbiten-som-gör-att-man-kommer-in-på-flyget, mobilladdare, vattenflaska, handskar, pappersnäsdukar, tamponger, häftapparat, isskrapa, tandtråd, läppvalla, personsökare samt huvudvärkstabletter. Den här uppräkningen innefattar bara det jag har inne i själva cupen, de saker som liksom är helt jätte nödvändiga att kunna komma åt snabbt och enkelt och som man absolut inte klarar sig utan. Sen har jag diverse andra saker i bagageutrymmet men det behöver vi inte gå igenom nu för det är en helt annan femma. I min bil har jag två förvaringsutrymmen. Handskfacket och den lilla lådan mellan framstolarna. Det är på tok för lite!

Just nu är dessa utrymmen välorganiserade och var sak har sin plats och allt får faktiskt plats. Men nu är det så att eftersom min bisyssla handlar om bilder och fotografering så vill jag även ha med mig min systemkamera. Idag åkte jag omkring med den i bagageutrymmet men det är ingen bra lösning eftersom rådjur, älgar, rävar, rovfåglar och andra djur (och ibland även människor) sällan står kvar och väntar medans jag går bak i bilen för att plocka fram kameran. Jag vill ha den inne i bilen. Nu står jag alltså inför ett dilemma. Vad kan man ta bort?

Imorgon ska jag tömma facket mellan framstolarna och se om jag får ner kameran där. Om det lyckas så kommer många livsnödvändiga saker att förvandlas till onödigt skräp. Man får göra sina prioriteringar här i livet.

En reflektion som jag tagit upp förut, men som inte kan nämnas nog ofta och som för mig blivit väldigt tydlig den här veckan är vad trevligt sällskap kan förgylla en grå vardag. En extra trevlig kund eller en leende kollega kan göra en lång arbetsdag otroligt kort och rolig. Tänk på det nästa gång du möter någon, känd eller okänd, ett leende kostar så lite och kan ge så mycket. Sen om man vill gå steget längre så lägger man till en intressant konversation så blir dagen oförglömlig.