TAXISNACK

Som jag påpekat förut så har jag en fömåga att hamna i konstiga situationer tillsammans med hundar. Nu har jag upptäckt att det även har en tendens att inträffa udda grejer när jag tankar bilen.

Igår eftermiddag stod fick jag slut på havre i tanken (det får man minst en gång om dagen när man kör på etanol) så OK Degerfors fick det bli. Bäst som jag står där i solen och väntar på att tanken ska bli full så kommer det fram en kille till mig och börjar prata om det urusla väglaget vi har i Degerfors. Jag är ju väluppfostrad så jag håller med honom och nickar instämmande. Han går på ännu hårdare om hur vägarna ser ut och hur förskräckligt det är och jag håller naturligtvis med, samtidigt som min hjärna går på högvarv för att försöka komma på vem denna människa är. Jag känner väl honom eftersom han står här och pratar med mig men jag kan för mitt liv inte komma på vem det är.

Efter en stund börjar han förhöra sig om hur det är att köra taxi i detta besvärliga väglag och eftersom min koncentration inte legat på det han sagt sista minuterna utan på vem han är så svarar jag väldigt motsägelsefullt att det går så bra så. Han tittar lite förvånat på mig och jag vaknar till och försöker rädda situationen med att man blir van och att man ju inte kan göra så mycket åt det utan måste gilla läget.

Samtalet börjar då istället handla om att folk i allmänhet är trötta på vintern och att han minsann har märkt att de flesta människor är på mycket dåligt humör just nu. Min hjärna återvänder till att försöka komma fram till vem han är. Han fortsätter berätta för mig att han brukar var ute och dansa och även där är folk grininga för att det varit en så lång vinter. Jag nickar och säger något som jaha, jaså, det säger du...

Tanken på bilen blir full och jag avslutar min tankning och börjar röra mig mot kassan för att betala. Mannen följer efter mig och pratar fortfarande men så kommer vi fram till hans bil och han stannar, kliver in i bilen och vårt samtal avslutas med ja, så kan det vara, hej hej. I kön till kassan har min hjärna jobbat färdigt. Nej, jag känner inte mannen. Jag har överhuvudtaget aldrig sett honom förut.

Nu uppstår följande frågeställning, var han full? Nej han verkade helt nykter och han körde ju dessutom bil. Var han efterbliven? Nej han verkande faktiskt helt normal. Stötte han på mig? Knappast troligt. Men vad ville han då?

Kan det vekrligen vara så att han bara tyckte det var roligt att språka med någon en stund där på macken? Finns det sådana människor här i Norden? Som bara vill prata lite? Ja det verkade ju faktiskt så.

Fan va häftigt med en människa som vågar gå fram till främmande männiksor och bara prata lite. Vara lite social och trevlig. Fan va häftigt att jag fick träffa en sån människa. Synd bara att jag missade hela tillfället genom att bara fundera på hur jag kände honom.