TAXISNACK

Jag har en vän vars strävan här i livet är att absolut inte vara som alla andra. Att bryta mot alla normer och all vanlighet som finns är hans mål här i livet. Att vara annorlunda, att våga sticka ut, våga stå för den man är och våga bryta mot normer och relger uppskattar jag hos människor. Men i vissa fall blir det ändå konstigt.

När jag först lärde känna min vän tyckte jag det var såååå häftigt! Att våga! Att bara vara sig själv! Att våga vara tvärtemot! Jag såg upp till honom. Jag önskade att jag också skulle våga vara så. Idag när jag känner honom bättre har jag en annan åsikt. Jag tycker fortfarande det är berundransvärt att våga, men jag har insett idag att det för honom inte handlar om att våga vara sig själv utan att det handlar om att alltid i alla lägen gå emot normen. Att alltid vara tvärtemot alla andra, och då är det inte lika beundransvärt längre i mina ögon. Det har i hans fall gått så långt att man alltid vet hur han är, för man vet att han är tvärt emot. Man vet att han alltid sover på dagen, man vet att han hatar fredagsmys, man vet att han alltid måste försöka chocka andra.

Vad vill jag nu ha sagt med detta. Jo, när det ovanliga blir rutin så blir det ju vanligt. När man är emot för att man alltid ska vara det och inte för att det passar ens personlighet bäst, är det så modigt då?

Nä, jag fortsätter nog på min linje med att göra det som är bra för mig och de mina. Oftast är vi faktiskt vanliga Svenssons men vi trivs med det och när vi känner att det inte passar oss så gör vi det vi vill, för att vi vill och inte bara för att vara tvärt emot.