TAXISNACK

Tycker du det är pinsamt att tala in meddelanden på telefonsvarare och mobilsvar? Det gör jag! Man känner sig jättedum. Men det finns faktiskt en sak som jag tycker är lite värre. Det är porttelefoner.

Man står där och tittar rakt in i en vägg och måste först läsa sig till hur den fungerar, sen när man lyckats pilla in rätt siffror och koder så tutar eller skräller det högt och ljudligt över hela kvarteret så alla som finns i närheten vänder sig om och kollar vad det är som händer. Sen svarar någon förhoppningsvis i andra änden och då ska man stå där och prata med väggen.

Häromdagen skulle jag hämta en något senil dam och köra henne till dagvården. Det var hennes första dag och då brukar det vara lite extra virrigt. Väl framme på hennes hemadress står damen samt två tjejer från hemtjänsten utanför porten och snällt väntar på mig. Tjejerna frågar lite om hur resorna brukar gå till och undrar samtidigt om taxichaufförerna går in och hämtar kunderna. Jag svarar som det är att vi gör det när det gäller dagvård men att man då måste ha portkoden. Tjejerna samspråkar lite men enas sedan om att chauffören kan ringa på porttelefonen och att damen då kommer låsa upp dörren från lägenheten.

Nu är det ju inte första gången jag har sådana här diskussioner med hemtjänsten och det är inte första gången jag står inför dilemmat senil dam och modern porttelefon. Därför frågar jag en extra gång om damen verkligen kan med tekniken och tjejerna intygar att så är fallet.

Idag får jag då uppdraget att hämta ovannämnda dam igen. Jag parkerar bilen, kliver ur och går fram mot den fruktade porttelefonen, läser instruktionerna, letar reda på damens nummer på tavlan bredvid, tar ett djupt andetag och slår in siffrorna.

Samtidigt kommer det ut en tjej från porten bredvid som ställer sig en bit ifrån mig och tänder en cigarett. (Man önskar ju helst vara helt ensam vid dessa tillfällen) Efter ett antal signaler svarar damen i andra änden.

- Hej. Det här är Mimmi på taxi jag är här för att hämta dig.

- Jaha... Klick! (Hon lägger på luren.) Tjejen som röker ger ifrån sig ett litet fniss. Jag ler tålmodigt tillbaka och slår in siffrorna på porttelefonen igen.

Damen svarar igen.

- Hallå!

- Ja, det var från taxi. Kan du öppna åt mig så ska jag komma upp och hjälpa dig ner.

- Jag kommer ner! Hon lämnar telefonen. Fnisset från tjejen som röker har nu gått över till ett lite tydligare skratt. Jag fnissar lite nervöst tillbaka till henne, rycker på axlarna och väntar. Då hörs en mansröst från väggen.

- Hallå! Jag tar ett djupt andetag igen.

- Ja, det var från taxi jag....  klick! (Han la bara på!) Tjejen skrattar nu högt! Jag är inte lika road. Eftersom det blåser kallt och framförallt för att jag upplever det hela som mycket pinsamt och jobbigt går jag och sätter mig i bilen och väntar.

Efter en stund kommer damen ner i sällskap av gissningsvis sin make. Jag går ut och möter dom och hälsar vänligt. Jag möts då av följande kommentar:

- Dom sa att taxichauffören skulle komma upp och hämta mig! Varför gjorde du inte det?

Tänk om jag hade den magiska kraften att gå genom låsta dörrar. Då skulle jag nog ägna mig åt något annat än att köra taxi.