TAXISNACK

Jag tror de flesta människor blir lite "yrkesskadade" genom åren. Särskild om man som jag är inom samma bransch under lång tid. I mitt fall yttrar det sig så att jag varje gång jag passerar centralstationen i Örebro bara måste kolla hur många taxibilar det står där och utifrån det sedan konstatera hur mycket det är att göra vid just detta tillfälle. Nu pratar jag om när jag är ledig. Helt onödigt vetande men det är som en tvångstanke, man bara måste kolla. När jag åker taxi i en annan stad eller utomlands så kollar jag alltid vilken storts taxameter som sitter i bilen och vilket bokningssystem man använder. I vissa fall intervjuar jag även chauffören, men det händer som tur är inte så ofta för det brukar i slutänden bli mycket pinsamt. Varje morgon jag kommer till jobbet frågar jag chauffören som jobbat natt om det har varit lugnt. Det är i och för sig kanske en mer social fråga men ändå.

Bland det värsta jag vet så är det att köra kollegor. Framförallt onyktra kollegor. Undrar hur det är med t.ex. läkare. Är det besvärligt att behandla en annan läkare? Jag skulle kunna gissa att det är så. I och för sig så är det skillnad på vem man kör. Vissa kollegor är det mest trevligt att köra men vissa blir bara för mycket. T.ex. är det svårt att ta ordenligt betalt. Man säger alltid att "du får köra mig nån gång". Problemet är bara det att jag så sällan åker taxi eftersom jag så sällan är ute på krogen. Men helgen som var gjorde jag min nog underligaste taxiresa.

Vi had varit ute och käkat - jag och bästisen, M:s tvillingsyster - och sen gått vidare till puben där vi träffat andra kollegor. Framåt ettiden blev jag helt obeskrivligt trött, kan berott på att jag jobbat sen sex på morgonen och sen slängt mig i bilen till Örebro. Jag ville hem! Eftersom jag skulle sova hos bästisen, och hon hade nyckeln till lägenheten var det ytterst viktigt att jag fick med henne. Efter mycket trixande hit och dit så fick jag i alla fall med henne ut från puben med motiverigen att vi absolut var tvugna att gå till H.I.V. och ta en mosbricka. (H.I.V = Hålet i väggen, en korvkiosk som egentligen heter Wienergrillen men som just är ett hål i väggen och därför inte kallas något annat.)

Väl ute på Drottninggatan kommer en stor turisbuss - en sån där med två våningar. Det visar sig att det är bussen som taxi har som kör folk till Hallsberg på helgkvällar. Kollegorna stoppar givetvis denna buss och börjar snacka med den stackars taxichauffören. Vi kliver alla ombord och hamnar tillslut på Stortorget där bussen ska hämta sina passagerare. Alla tjatar högt och ljudligt om att han måste köra oss till Hertig Karls Allé där bästisen bor och där vi nu av någon anledning bestämt att vi ska ha efterfest - jag erkänner att även jag stämde in i den sången. Hur som helst så visar det sig att det bara är två killar som ska åka med till Hallsberg och efter mycket snack hit och dit blir vi tillslut skjutsade hem till bästisen. Väl framme kliver alla av och tackar för skjutsen.

Jag är tydligen inte ett dugg bättre än mina kollegor! Men jag kan skryta med att jag har åkt stor turistbuss hem från en runda på stan, och dessutom gratis!