TAXISNACK

Att vara nyfiken är nog kanske något som är som en extra gen hos kvinnor. Ja, jag är kvinna. Men bland så blir det bara pinsamt. När vi kör samhällsbetalda transporter så samkör vi olika kunder - som jag nämnt förut. Eftersom vi har den så kallade tystnadsplikten så dikuterar jag aldrig kunder med andra. Men vissa - oftast tanter - är mer än frågvisa. Om man tillexempel har hämtat fru Larsson och sedan är på väg till fru Andersson, informerar jag naturligtvis fru Larsson om att innan vi ska åka med henne dit hon ska så ska vi hämta en till. Om då fru Larsson är av den pinsamt nyfikna naturen så kan det låta ungefär så här i taxin.

- Jaha, vart ska du hämta den människan då? Jag svarar då vart vi ska hämta för det upptäcker hon ju ändå såsmåningom.

- Vad heter hon då?

- Det kan jag inte se nu när jag kör. (Det gäller att försöka vara smidig och hitta på undanflykter även om dom ibland är dåliga.)

- Vart ska hon åka då?

- Det vet jag inte än, det får vi se sen. (Oftast inte någon lögn om det nu inte råkar vara så att jag kör fru Andersson regelbundet för då kan man ju ana vart hon ska.)

Framme hos fru Andersson ser man hur fru Larsson sträcker på sig för att kunna se vem det är som ska åka med. Det smidigaste och enklaste för att slippa få fler frågor nu är att se till att fru Larsson blir körd till sin adress först, men det är inte alltid det går. Om vi därför nu i exemlpet förutsätter att båda damerna ska till lassarettet, vi säger att Larsson ska till ortopeden och Andersson till dialysen, då blir det himla bakvänt att lämna av Larsson först utan man följer snällt körorden och åker till dialysen, hjälper fru Andersson in på avdelningen och blir därefter ensam med fru Larsson igen - som tur är under kort tid, det tar max två minuter att åka från dialysen till ortopeden, men under denna korta tid kan det hinna sägas väldigt mycket.

- Jasså, går fru Andersson på dialys numera?

- Jag vet faktiskt inte.

- Så hon har problem med njurarna hon. Hur länge har hon haft det?

- Har ingen aning.

- Har du inte kört henne förut?

- Det vet jag inte, jag har så många kunder. (Och ibland tydligen väldigt dåligt minne)

När jag just hade flyttat till mitt radhus, och knappt hade träffat några grannar skulle jag och barnen ut och cykla en dag. Jag konstaterade att vi behövde fylla på luft i ett däck och hittade ingen cykelpump. Min granne tvärs emot mig var ute och klippte gräs så jag gick fram till honom och frågade om han hade en pump att låna mig, och visst det hade han. Vi gick iväg mot hans förråd och småpratade lite om väder och vind, så som man gör med någon man inte känner. På väg till förrådet passerar vi ytterdörren till huset, vilken vid det här tillfället stod öppen. Inifrån huset hörs då en kvinna ropa:

- Vem pratar du med? Mannen låtsas först inte höra men frågan återkommer. Han sneglar lite försiktigt på mig och svarar:

- Det är vår nya granne. Kvinnorösten hörs då igen:

- Vad vill hon då? Mannen tittar generat på mig och ropar tillbaka:

-Hon vill låna en cykelpump. Han smiter snabbt in i förrådet och återkommer med pumpen i samma stund som kvinnan uppenbarar sig i dörren. Hon hälsar på mig och talar om att hon inte kan ta i hand eftersom hon håller på att baka och är helt mjölig. Jag ler mot dom båda, tar cykelpumpen och går därifrån.

När jag först flyttade till Degerfors så bodde jag i en lägenhet vid Agenstorg. Naturligtvis hade jag en helg inflyttningsfest och veckan efter körde min kollega en dam som bodde tvärs över gården från mig sett. I taxibilen utspelade sig följande konversation:

Damen: - Känner du tjejen som flyttat in här tvärs över?

Kollegan: - Nej, det tror jag inte.

Damen: - Ja, men du vet hon, som borde vara mellan 30 - 40 år och har tre pojkar.

Kollegan: - Inte vad jag vet.

Damen: - Men jag tror hon också kör taxi.

Kollegan: - Jasså? Jag vet inte vem du kan mena.

Damen: - Hon hade fest i helgen.

Kollegan: - Jaha, ja det vet jag inget om.

Damen: - Men du var ju där! Jag såg dig på hennes balkong!

Frågan är varför man alltid skäms på dessa människors vägnar...