TAXISNACK

Nu ska jag berätta om min pappa. När jag var liten så körde han alltid SAAB. Ja, jag vet, han var helt förtappad. Senare bytte han till Ford av den anledningen att min mamma jobbade på ett företag som sålde Fordtraktorer och därför hade bra rabatt på även bilar av detta märke. Jag undrar om det är åldern som gör att man blir konservativ för jag har nog inte ansett att min pappa tillhört den kategorin men när mamma senare slutade på traktor firman så fortsatte fadern sin vana trogen att köpa Ford tills han en dag såg ljuset och äntligen lyssnade på sin smarta dotter och inhandlade en Volvo. En mörkgrå Volvo V50 och jag är säker på att han aldrig har ångrat sig!

För några månader sen så blev hela högersidan på den fina Volvon intryckt och sönderrepad. Hur det gick till har jag fått lite olika versioner på men vi kör på mammas att det var en parkeringsskada utförd av någon otäck smitare! Hur som helst åkte fadern runt med denna snygga extradetalj under lång tid men så för två veckor sen så blev bilen inlämnad, dottern lånade ut sin S80 till den stackars billösa pensionären och en vecka senare var V50'n som ny igen! En härlig syn. Bilen hämtades ut på fredagen, på tisdagen blev pappa rammad av annan äldre herre. (Denna gång fanns bara en version av vad som hände) Nu såg bilen ännu värre ut! Aldrig får man vara riktigt glad.

Men den bästa historen med pappa och hans bilskador utspelade sig på mitten av 60-talet (låååååång innan jag ens var född) För första gången ansåg sig mina föräldrar ha tillräckligt god ekonomi för att inhandla en splitter ny bil. Alltså inte en begagnad. Som jag nämde förut så var det SAAB som var märket i familjen på den tiden. (Om jag inte tar helt fel tror jag det berodde på att pappa, som var travtränare, hade en hästägare som sålde SAAB - men detta är jag inte helt säker på, det var ju som sagt före min tid) Bilen - en SAAB V3:a - beställdes och när bilen anlände till Tappers i Örebro åkte en stolt travtränare dit för att hämta sin nya bil. Innan han åkte fick han förmaningar av frun att åka direkt hem när han hämtat den så hon skulle få se denna vackra BRUNA plåtbit innan den hunnit bli dammig.

Men är man travtränare så är man. Man har bara hästar och trav i huvudet så fruns förmaning var snart bortglömd och istället hägrade startlistorna till nästa tävlingsdag. Pappa var ju tvungen att kolla om hans hästar kommit med i de lopp de anmälts till. Dessa listor hämtades på sekretariatet på travbanan i Marieberg. Sekris, som vi alltid sa, låg inhyst i de bakre regionerna av läktaren. (Även på denna tid fast jag gissar att det var en annan mindre glasbeklädd läktare) Om du någon gång besökt en medelstor travbana så vet du att mellan läkaten och själva banan finns en starkt sluttande alsfalterad plan för utomhuspubliken. Eftersom detta var en vanlig vardag så var denna plan helt tom och pappa, som tydligen inte ville gå någon längre sträcka, körde upp bilen på planen, parkerade så nära ingången till läktaren som möjligt, la i en växel och gick in för att kolla sina listor.

När han några minuter senare kommer ut är bilen borta! Han står och kliar sig i huvudet och ser sig om och får sen syn på den. Men den liknar inte den fina bil han hämtat på den anrika bilfirman en stund tidigare. Bilen har nämligen rullat nerför den branta planen, väl framme vid banans staket fått för sig att försöka krypa under det samma, och efter att försökt göra sig liten genom att sänka taket, fastnat! Om du är tillräckligt gammal eller intresserad av bilar så vet du något som min pappa vet idag - men missade denna eftermiddag. En SAAB av denna årgång och modell har så kallat frihjul! Det räcker alltså inte med att lägga i en växel när man parkerar, det har igen som helst verkan. Jag tror inte fadern missade att lägga i handbromsen på någon mer SAAB.

Jag är glad att jag inte var född och slapp höra förklaringen från den hästtokiga killen när han kom hem till sin fru utan bil!