Sommar och stress?
För oss på taxi är det sommar när skolorna slutat. Då byter vi schema och ställer in oss på lågvarv. Jag kan i och för sig tycka att det är skönt när det blir lite lugnare men inte i hela tio veckor!
På vintern när det vid vissa tidpunkter sprutar ut körninga. När telefonisten ringer och förklarar att nu har ni fler körningar som ligger och väntar än ni har bilar, när man får pussla, fixa och trixa (och kanske även gasa lite) för att alla ska få bil så nära beställd tid som möjligt, då blir jag aldrig stressad. Jag älskar att jobba under de förhållandena. Jag gillar när det rullar på och man får använda hjärnan lite för att få ihop allt på bästa sätt. Visst händer det vid dessa tillfällen att man får sig en och annan skopa av en kund som är missnöjd med att vi inte kan passa tiden men jag kan ta det.
Det som däremot gör mig stresad är lågsäsong. Alltså för vår del det som vi just nu påbörjat och ska hålla på med i minst tio veckor till. Jag blir hyper av att gå här i vår koja och bara vänta på körningar som aldrig kommer! I vanliga fall så kan jag njuta av det de första veckorna men i år så har jag fått paink innan det ens har börjat. Även vi har känt av kristiderna och det lär bli ännumer kännbart nu när det är sommar.
Så, de kommande veckorna kommer det bli mycket tid på taxistationen med mina arbetakamrater. Och det som jag gillade när jag flyttade hit, det att vi är få och har en bra gemenskap, kan komma att bli väldigt jobbigt några veckor framöver. Samma ansikten varje dag, samma tugg om ingenting varje dag.
Men allt har en lösning! Jag tror jag har hittat min! Jag har utamanat min arbetskamrat T på spindelharpan! Ja, jag vet, men va fan gör man!!!
Hur som helst så leder jag just nu med resultatet 90 drag!
Önska mig lycka till!
Appropå bucklor!
För några månader sen så blev hela högersidan på den fina Volvon intryckt och sönderrepad. Hur det gick till har jag fått lite olika versioner på men vi kör på mammas att det var en parkeringsskada utförd av någon otäck smitare! Hur som helst åkte fadern runt med denna snygga extradetalj under lång tid men så för två veckor sen så blev bilen inlämnad, dottern lånade ut sin S80 till den stackars billösa pensionären och en vecka senare var V50'n som ny igen! En härlig syn. Bilen hämtades ut på fredagen, på tisdagen blev pappa rammad av annan äldre herre. (Denna gång fanns bara en version av vad som hände) Nu såg bilen ännu värre ut! Aldrig får man vara riktigt glad.
Men den bästa historen med pappa och hans bilskador utspelade sig på mitten av 60-talet (låååååång innan jag ens var född) För första gången ansåg sig mina föräldrar ha tillräckligt god ekonomi för att inhandla en splitter ny bil. Alltså inte en begagnad. Som jag nämde förut så var det SAAB som var märket i familjen på den tiden. (Om jag inte tar helt fel tror jag det berodde på att pappa, som var travtränare, hade en hästägare som sålde SAAB - men detta är jag inte helt säker på, det var ju som sagt före min tid) Bilen - en SAAB V3:a - beställdes och när bilen anlände till Tappers i Örebro åkte en stolt travtränare dit för att hämta sin nya bil. Innan han åkte fick han förmaningar av frun att åka direkt hem när han hämtat den så hon skulle få se denna vackra BRUNA plåtbit innan den hunnit bli dammig.
Men är man travtränare så är man. Man har bara hästar och trav i huvudet så fruns förmaning var snart bortglömd och istället hägrade startlistorna till nästa tävlingsdag. Pappa var ju tvungen att kolla om hans hästar kommit med i de lopp de anmälts till. Dessa listor hämtades på sekretariatet på travbanan i Marieberg. Sekris, som vi alltid sa, låg inhyst i de bakre regionerna av läktaren. (Även på denna tid fast jag gissar att det var en annan mindre glasbeklädd läktare) Om du någon gång besökt en medelstor travbana så vet du att mellan läkaten och själva banan finns en starkt sluttande alsfalterad plan för utomhuspubliken. Eftersom detta var en vanlig vardag så var denna plan helt tom och pappa, som tydligen inte ville gå någon längre sträcka, körde upp bilen på planen, parkerade så nära ingången till läktaren som möjligt, la i en växel och gick in för att kolla sina listor.
När han några minuter senare kommer ut är bilen borta! Han står och kliar sig i huvudet och ser sig om och får sen syn på den. Men den liknar inte den fina bil han hämtat på den anrika bilfirman en stund tidigare. Bilen har nämligen rullat nerför den branta planen, väl framme vid banans staket fått för sig att försöka krypa under det samma, och efter att försökt göra sig liten genom att sänka taket, fastnat! Om du är tillräckligt gammal eller intresserad av bilar så vet du något som min pappa vet idag - men missade denna eftermiddag. En SAAB av denna årgång och modell har så kallat frihjul! Det räcker alltså inte med att lägga i en växel när man parkerar, det har igen som helst verkan. Jag tror inte fadern missade att lägga i handbromsen på någon mer SAAB.
Jag är glad att jag inte var född och slapp höra förklaringen från den hästtokiga killen när han kom hem till sin fru utan bil!
Inga bucklor och repor... än...
Den första bucklan är oftast också en typsik klantgrej. Vid ett tillfälle när jag körde i Örebro hade vi just köpt en ny Passat. En grön! (förövrigt den enda bil vi någonsin hade som inte var vit under nästan 20 år) Jag skulle i alla fall få äran att köra jungfrupasset med den. Mitt ex L gav mig den skarpa blicken och massor med förmaningar om att komma hem med en repfri bil. Ja, ja. Det var ju inte dirket första gången jag körde taxi och jag tyckte han var larvig.
Jag får en hämtning inne på gården på Drottninggatan, nummer 50 eller 52 skulle jag tro att det var. Jag svängde runt på gården och backade upp mot porten. Hade full koll i båda sidospeglarna. Plötsligt hörs ett kraftigt brak och ljudet av glassplitter bakom bilen. Jag ställer mig på bromsen, vänder mig om för att kolla vem som står bakom bilen och krossar glas och upptäcker att jag i kofferten har en stor grön papperskorg i plåt och att stolpen den sitter fast på även den har smygit sig in i min skuff!
Nä, det var inte roligt att ringa hem och tala om vad som hänt. Jag satte rekordet i vårt företag. Första bucklan inom två timmar! Vi fick senare problem med omlackningen av bakluckan. Tror vi gjorde om den tre eller fyra gånger. Idag rullar bilen som privatbil i Örebro och sist jag såg den - vilket i och för sig nog var några år sen - så var bakluckan mer plåtfärgad än grön.
Jag tror faktiskt inte att det blev några fler bucklor på den bilen under den tid vi hade den som taxi. Jag gjorde i alla fall inga fler - på just den bilen.
Erkänner! Jag är en fegis...
Jag vet att jag har avhandlat det här med bilbälten förut men jag tar det igen i alla fall. Om du av någon anledning råkat missa det så kan jag tala om att jag har bytt taxi! Har numera en BLÅ! Den nya är väldigt petig med det här med bilbälten. Det plingar och tjuter nåt bedrövligt i bilen när någon missar att ta på sig bältet. Och nä, det går inte att stänga av! Men man vänjer sig.
Som jag berättat förut så är det här med användande av bilbälte i taxi ett ofta diskuterat ämne. Därför har jag gjort en helt oventenskaplig undersökning på mina kunder (de har naturligtvis varit helt ovetande om detta) varför man använder bälte.
Här är resultatet.
Första plats: Det låter förskräckligt i bilen om man inte har bälte!
Andra plats: Jag vill inte betala några böter om polisen råkar komma! (Denna var på första plats innan jag bytte bil)
Tredje plats: Eftersom chauffören har bälte så är det väl bäst att kunden också har det!
För egen del använder jag bälte för att ha större chans att överleva en eventuell trafikolycka men det är kanske fegt.
Otillfredställda kvinnor
Innan jag flyttade till Degerfors för två år sedan bodde jag, som jag nog nämnt förut, i Örebro. Där drev jag tillsammans med min dåvarande man ett taxiföretag med flera bilar. När vi skildes var antalet sex. Det taxiföretaget startade jag 1992 och drev det först ensam sedan tillsammans med L. (Alltså min man) Under årens lopp har det hunnit inhandlas en himla massa bilar av olika modeller och märken. Men Volvo har ju alltid varit min favorit och det är om dessa bilar detta inlägg bl.a. kommer handla.
När man köper en ny Volvo på Rejmes i Örebro får man alltid en mycket vacker blombukett.
Detta lärde jag mig för många år sedan när jag köpte min första Volvo. Åren gick och vi fick barn och jag var hemma och var mammaledig under lång tid. Då tog L över det mesta av det praktiska arbetet med taxirörelsen som att t.ex hämta ut nya bilar på Rejmes. Han tyckte ju att det här med blommorna mest var besvärligt så vid flera tillfällen tog han inte emot dom. (Men påföljd av en muttrande hustru - alltså jag)
Nåväl, vid ett tillfälle när jag avslutat min mammaledighet och arbetade i taxis växel kom L en dag hem med en mycket vacker blombukett. Jag blev mycket rörd, eftersom L aldrig tillhört den romantiska typen och högst köpt blommor vid födelesdagar om ens då, för det här var ju en helt vanlig vardag. Jag fick tårar i ögonen och utbrister:
- Åh, har du köpt blommor åt mig! L tittar oförstående på mig och svarar helt sonika
- Nä, jag har ju hämtat ut nya bilen på Rejmes idag och du brukar ju klaga över att jag aldrig tar emot blommorna av Peter så jag tänkte att det var bäst att göra det den här gången.
Jag suckar och påpekar att han kunde ha varit lite smidig och kört en vit lögn och låtit mig tro att han verkligen köpt blommor till sin älskade hustru.
Några månader senare jobbar jag i växeln och killen som då var ordförande i Taxi Örebro kommer in med flera småkrukor med blommor. (Dom heter våreld tror jag.) Han ställer dom på diskbänken i växeln och berättar att dom har en drive på Hydro där alla taxibilar tankar. Alla som tankar får blommor och nu hade han fullt i bilen och visste inte var han skulle göra av dom och tyckte att vi kunde få glädje av dom.
Senare på kvällen står jag hemma i köket och lagar mat och L kommer hem. Med sig har han en liten krukväxt. Han kommer fram, ger mig en försiktig puss och säger:
- Titta vad jag har köpt åt dig idag. Än en gång suckar jag och säger:
- Nä du, den där har du fått på Hydro idag när du tankade.
Jag fick aldrig några mer blommor och gjorde mig säkert inte heller förtjänt av några :-)
