TAXISNACK

Exet och ungarna var i Varberg med husvagnen medans jag var hemma och skulle jobba någon vecka till innan det var dags för mig att förena mig med dom vid kusten.

Jag kom hem från jobbet en eftermiddag och möts när jag öppnar ytterdörren av en frukansvärd stank. Det kommer från köket så det första jag gör är att kolla sophinken, skafferiet och kylen, men fann inget som kunde ge ifrån sig denna förskräckliga odör. Jag går runt lite i köket och sniffar men konstaterar snart att jag hunnit vänja mig för mycket vid lukten för att kunna analysera varifrån den kommer. Jag går därför ut i stallet och fixar hästarna istället.

Väl tillbaka inne i huset finns stanken kvar och jag börjar genast sniffa runt för att försöka finna källan. Jag finner den under ett skåp i form av en halvt medvetslös katt. Hans huvud var dubbelt så stort som det brukade vara, uppsvullet och när jag drog fram honom från sin plats var upptäckte jag det gula, sega äckliga som rann ur skallen på honom.

Det var tur att han var så pass borta, för den behandling han fick av mig sen hade jag nog inte fixat på egen hand om han varit helt klar i skallen. Jag bar in honom på toaletten och började klämma ut varet ur det stora såret han hade fått precis mellan öronen. Han protesterade bara med lite jamande någon entaka gång annars låg han bara i mitt knä. När den gula sörjan äntligen slutat komma ur såret och hans huvud fått en någolunda normal form igen tvättade jag rent honom och la honom i en låda med en filt. Jo, jag funderade verkligen på att ta honom till veterinären men efter en överläggning via telefon med min far beslutade vi att vänta till morgondagen.

Dagen efter var han uppe på benen igen, och en vecka senare kom han hem med bara ett halvt öra.

Det kostar på att vara krigarkatt.