TAXISNACK

Nu var det ju faktiskt så att det bara fanns två delar på berättelsen om hund och katt men eftersom min trognaste läsare kräver en del tre så har jag fått leta i minnet efter fler berättelser. Tur man i vissa lägen har gott minne.

Det finns ju många historier runt både hunden och sedan katten som ersatte honom men jag har svårt att hitta någon som är direkt underhållande. Men jag kan ju försöka i alla fall.
 

Alltså, när hunden nu var borta och Fabian lugnat ner sig så tog han i alla fall en dag cykeln ner till grannen, betalade 10 kronor och fick med sig en kolsvart katthanne i en kartong på paktehållaren. Katten fick det mycket fantasifulla namnet Pelle. Jag har ju då som sagt inte så där jätte stor känsla för katter, men denna katt gillade mig. Han var galen i mig trots att jag tydlligt visade att känslorna inte var ömsesidiga. Fabian däremot var han rädd för. Väldigt lyckat.

Denna obesvarade kärlek till mig yttrade sig t.ex så att han alltid låg på min pappershög på skrivbordet när jag satt vid datorn - inte alltid så praktiskt - att han alltid skulle sitta i mitt knä när vi tittade på TV - det spelade ingen roll hur mycket mitt ex lockade på honom eller att jag ibland eller ganska ofta föste över katten till mitt ex som väldigt gärna satt med en katt i knät, han stannade bara där några minuter för att sedan återvända till mig.

Jag kan väl erkänna att med tiden så ändrades mina känslor något för katten men jag kan inte säga att jag älskade honom men han var emellanåt rätt charmig.

Men nu ska jag berätta om två tillfällen när han inte var speciellt charmig.

En natt vaknade jag av att det lät väldigt konstigt från köket på undervåningen. Efter lite funderande konstaterade jag att det lät som en katt som typ jämrade sig. Jag suckade och svor lite över ungarna, hade dom nu stängt in den stackars katten någonstans igen. (det hade hänt förut att han blivit "kvarglömd" i leksakslådan.) Hur som helst masade jag mig ur sängen och gick på sömndruckna ben ner mot köket. Och där mitt på köksgolvet satt det en katt, men det var inte Pelle! Det var en stor röd katt som tittade mycket fientligt på mig. Jag tvärvände och sprang på nu helt uppväckta ben upp till exet.

- Det sitter en katt där nere och vrålar, och den är INTE vår! Se till att få ut den!

Exet höll säkert på en kvart innan han lyckades fånga den stora röda besten och få ut den ur huset. Pelle såg vi inte skymten av men han fick sig en utskällning när han såsmåningom kom hem. Bjuda hem folk så där och sen bara överge gästerna. Den kraken hade antagligen blivit ledd in i huset genom kattluckan av Pelle och sen inte hittat ut igen, vad vet jag.

Den andra mindre trevliga händelsen med katten tar vi en annan dag.