Trippelt upp!

Igår fick jag en hämtning på en av våra kunder som tillhör det där laget, ni vet dom som har det lite sturligt i livet, ni vet dom som oftast åker till "gröna skylten". Ja, jag tror ni vet vad jag menar. Den här damen som jag kört väldigt många gånger var i går helt nykter men i ett bredrövligt skick. Det är tagiskt att se hur fina och goa människor kan hamna så himla snett. Hur som helst gjorde hon klart för mig när hon klev in i bilen att idag skulle hon minsann INTE åka till "gröna skylten". Idag skulle vi bara åka till minuten och plocka ut pengar. Sagt och gjort. Väl klara vid banken kom hon på att vi skulle åka förbi blomsterhandeln och köpa lite blommor. Hon hade en väninna som behövde uppmuntras sa hon.

Det tog ralativt lång tid för henne inne i blomsterhandeln men sent om sider kom hon ut med två blompaket. Hon förklarade att hon köpt ett blomsterkvast till sig själv också för hon tyckte hon var värd det. Ett bra initiativ tyckte jag. Vi skojade lite med varandra och så var vi tillbaka på hennes hemadress och jag meddelade henne summan på taxametern. Då vänder hon sig mot mig och säger:

- Jag skoja bara förut. Varför skulle jag köpa blommor till mig själv? Dom här är till dig!

Hon sträckte över det ena av de två blompaketen till mig och jag blev helt ställd. Jag försökte först få henne att behålla dom själv men hon envisades med att jag skulle ha dom. Jag blev faktiskt rörd till tårar och det händer inte mig speciellt ofta. Jag tror nog mest att det berodde på att jag blev så tagen på sängen. Att det var för mig så himla oväntat. Hur som helst kramade jag om henne och tackade henne så mycket vilket även rörde henne. Så där satt vi båda två och grinade och skrattade. Det är kul att köra taxi!

Väl nere på taxistation igen satte jag blommorna i vatten varpå jag började nysa nåt förskräckligt, blev snorig och lite yr i huvudet. Det var något i buketten som luktade väldigt starkt. Folk som kom in på taxistation under eftermiddagen kommenaterade att det luktade underbart om blommorna. Det tyckte inte jag. Dom var väldigt fina och jag skulle hemskt gärna tagit hem dom men kände att det inte skulle fungera. Vad gör man? Jo man åker hem till en mycket god vän och berättar vad som hänt och ger henne blommorna! Smart va?



En blomsterkvast och tre lite gladare människor! Tänk vad lite kan ge mycket. Det behövs så lite för att glädja någon.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0